En äkta eller falsk amerikan

En äkta eller falsk amerikan

Obama vann. Det var ett märkligt val att följa, på behörigt avstånd men ändå mitt i. Det var inte bara två partier som ställdes mot varandra utan två världsbilder. En liten film spreds på internet. På den visade svenskar upp sin solidaritet med Obama. Något som inte är så konstigt, eftersom vi ju alla påverkas av amerikansk politik. 87 procent av svenska befolkningen skulle rösta på Obama om vi fick vara med, säger statistiska undersökningar. På videon höll svenskar upp skyltar som det stod HOPE på. Hopp.

När jag var 20 år gifte jag mig med en amerikansk man. Jag var nog imponerad av honom. Inte kär, men på den tiden visste jag inte skillnaden. Hans livsstil intresserade mig. Jag fick en diamant och en vattensäng. Något år efter giftermålet skilde vi oss och jag spolade ned ringen i toaletten för att bevisa för honom att det materiella inte betyder någonting. Han blev arg på mig. Jag kan förstå det, det var en trubbig retorik och ringen hade för honom ett personligt värde. (Han hade ju trots allt gett den till sin första fru, det vill säga mig.)

Jag blev med barn med min exman men behöll det inte. Den på många sätt egoistiska person jag var då hade inte blivit en bra mamma. Trots den kärlekslösa situationen var det valet inte lätt. Det är svårt att skriva om det här 27 år senare, även om jag fortfarande tycker att jag gjorde rätt. Man kan säga att det beslutet fick mig att landa i verkligheten igen. Min exman är katolik. Vi gick ofta i kyrkan tillsammans. Han tyckte Sverige var ett fantastiskt land på den tiden. Jag lärde honom att säga FOLKHEM, på svenska. Vi kommer från olika bakgrunder, tänkte jag optimistiskt, men vi har i grunden liknande värderingar. Jag har i samband med valet insett hur fel jag hade. Nu är jag och min exman vänner på facebook. Vi brukar gilla saker den andra hittar på.

I valrörelsen upptäckte jag att min man gick på möten med Tea Party-rörelsen. Jag följde diskussioner med hans vänner där Obama utmålades som djävulen. Han har kommit för att slå den amerikanska drömmen sönder och samman. Jag undrade vad de då menade med den amerikanska drömmen, eftersom jag på sätt och vis tycker Obama gestaltar just den. Jag fick svar av en gammal vän: Det handlar om att vara FÖR eller MOT livet, man kan koka ned hela Amerikas brottningsmatch till denna enda fråga. Abortfrågan var inte längre ett politiskt spörsmål utan definierade, i dessa kretsar, vilken typ av amerikan man var. En äkta eller en falsk. Pro-life.

Min exman bestämde sig för att lämna katolska kyrkan för att någon i hans församling hade uttryckt förståelse för att kvinnan har det slutgiltiga beslutet i sin hand. Pro-choice. Han fick väldigt många gillanden när han meddelade detta. Äntligen vågar någon säga rakt ut hur det är. Begreppet valfrihet som annars hyllas i dessa kretsar betydde plötsligt ingenting. Kvinnor som dödar sina barn borde dö själva. Bli mördade. Så berättades det om en präst i New Jersey som tagit ställning i samma riktning. Han hade lämnat sin gudstjänst och blivit påkörd på vägen hem. Den gamla vännen skrev till mitt ex: Gud är på vår sida, när den mannen fick sitt straff direkt så fylldes jag av en lycka som jag aldrig känt tidigare. Min själ jublade. En annan vän svarade att när han fick beskedet om att prästen straffats så direkt tackade han Gud.

När jag reagerade på denna fundamentalism gick de till attack. Det är 2012, påpekade jag, inte medeltiden, det tycks ha gått er spårlöst förbi. Jag kunde inte omfatta hur snabbt deras retorik eskalerat från enskilda samhällsfrågor till att projicera all världens ondska på en, i deras ögon, mycket svart president. De hade sett filmen om HOPE, och förstod vad jag hoppades på. Du begriper inte konsekvenserna av ett samhälle utan moral. Där man inte kan skilja på rätt och fel. Kanske inte, men en sak har jag förstått vid det här laget: När man skyltar med sitt HOPP, får man vara beredd på att möta dess spegelbild HAT. Och tvärtom. Tror man att det bara finns en enda sanning så blir alla som vill diskutera denna automatiskt fienden.

Läs mer: http://www.fria.nu/artikel/95398#ixzz2H5UAbTX8

Andra inlägg

• På andra sidan leendet
• Vi bryr oss inte om döden längre
• Vårda din ilska med stolthet
• En dålig affär
• Att vårda sin personliga fiktion
• Signe och Extasen